Min reflektion- Elin Larsson

                                                    Reflektion-Storyline

Lindberg (2000) pratar om Storyline-arbetet som ett arbetssätt för barnen. Barnen ligger i fokus och det är deras idéer och tankar som för arbetet framåt. Han pratar också om hur viktig den röda tråden är både för arbetets gång men även för barnens förståelse för hur saker och ting hänger samman.

Detta arbetssätt var till en början svårt då vi i stort sett skulle börja med en färdig planering av hur allting skulle se ut och gå till. Jag anser också att det var svårt att komma in i hur vi skulle färdigställa storylinen ur barnens perspektiv. Det gav sig med tidens gång och ju längre in i arbetet man kom desto mer förstod man. 

Jag skulle rekommendera detta arbetssätt och kunna tänka mig att använda mig av det själv i framtiden. Då jag under tidens gång har fått tänka som pedagog, arbetsslag och barn har jag blivit intresserad av att se hur det hade fungerat i en riktig verksamhet. När vi jobbar med barn blir det inte alltid som man vill, därför är det omöjligt att färdigställa hela planeringen i början av arbetet då barnen kan styra arbetet åt helt olika håll. 

Skolverket (2016) menar att det är viktigt att barnen i förskolan får möjlighet att lära sig att se samband, förstå och kunna nyansera innebörden av begrepp samt att de kan upptäcka nya sätt att förstå sin omgivning och omvärld på. Detta mål ur läroplanen kan i största mån kopplas till arbetssättet Storyline. Då den röda tråden har en nyckelroll i hela arbetet samt att man utifrån vad barnen säger hittar nya och olika sätt att upptäcka och utforska på. Vår roll som pedagog är att hjälpa till att utföra barnens önskningar och idéer så gott det går. Jag anser att vi som pedagoger kan leda barnen till viss del men måste respektera och lyssna på varje individ. Björklund (2014) pratar om kända och okända kunskaper, hon menar att det är viktigt att inte endast jobba utifrån vad vi vet utan att vi ska våga undersöka det vi inte vet. Detta bör vi att ha i åtanke när vi jobbar med barnen. Barnens frågor baseras inte alltid på vad vi som pedagoger vet utan vad barnens intresse ligger. En del av vårt arbetsuppgift är att möta barnen i deras tankar och om det går ta reda på svaren tillsammans. 

Jag har lärt mig mycket under arbetets gång om hur Storyline fungerar. Hur hade barnen tänkt och vad hade de sagt är frågor som kommit upp under arbetet och genom att behöva tänka både som barn och pedagog  har jag även lärt mig att problematisera och fundera över något som ett barn faktiskt skulle säga. Vi har även i vårt arbete med förorenat vatten ett experiment där slutresultatet inte riktigt blev som vi hade tänkt oss. Min erfarenhet är att detta även sker på förskolan, verksamheten kan vara oförutsägbar, detta beror mycket på hur barnen är och mår under just detta tillfälle när aktiviteten eller samlingarna äger rum. Jag anser att det är viktigt att trycka på att det inte alltid blir som man har tänkt sig, det är en erfarenhet för oss pedagoger men även för barnen. Storyline kan även dokumenteras på olika sätt där man kan välja att involvera föräldrar genom att skapa en blogg som vi har gjort där föräldrar själva kan gå in och ta del av Storylinen eller via collage som de sätter upp på förskolan där föräldrar bjudas in i verksamheten och tittar på. När det kommer till hållbar utveckling har detta varit ett bra sätt att lära sig på. Jag vet mer än jag gjorde när vi började och känner nu att ämnet är ganska intressant och jag kommer definitivt gå tillbaka hit för inspiration. 

                                                       Litteraturlista: 

•    Björklund, Sanne (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
•         Lunneblad, Johannes (2009). Den mångkulturella förskolan :motsägelser och möjligheter. Lund: Studentlitteratur
•      Lindberg, E. (2000). Storyline: den röda tråden. Solna: Ekelund.
•          Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Skolverket

Min reflektion, Victoria

Reflektion

Falkenberg och Håkonsson (2004) lyfter fram att en Storyline består av ämnesarbete, problemlösning och att arbetet inte kretsar runt ett ämne utan man arbetar med det som en berättelse. Barnen ska inte bli instruerade till något utan de blir utmanade i sitt kunnande. Enligt Lindberg (2000) är den röda tråden i Storylinen bland det viktigaste för att barnen ska förstå sambanden mellan alla händelser som man gör, men även att avslutningen av allt är tydligt för barnen. Denna arbetsmetod är enligt Lindberg (2000) ett underlättande inlärningssätt för en del barn då vi utvecklas på olika sätt.

Arbetsmetoden blev tydligare under tiden arbetet var i gång och jag förstod det som att barnen skulle föra det framåt och att pedagogerna ska vara lyhörda på vad barnen säger eller har för idéer. När man har en händelse med barn är det av vikt att pedagogerna tar till sig allt de barnen pratar om och lyssnar på de idéer de kommer med för att kunna gå vidare med arbetet. Det kan vara till exempel som i vårt arbete att barnen började prata om krabbor och detta tog vi till oss och tog in detta i arbetet. Det är något jag kommer ta med mig till framtida arbeten då barnens åsikter, idéer och funderingar är av värde att ta vara på då man kan använda sig av dem tillsammans med barnen i verksamheten (Skolverket, 2016). Det kan till exempel vara när man inte vet vad man ska göra med ett av rummen på förskolan och där man kan fråga barnen hur de önskar att rummet skulle se ut. 

Storyline är något jag inte arbetat med tidigare och anser att det var svårt att förstå till en början då det var svårt att förstå vad det gick ut på. Något jag reflekterade kring var att pedagogerna som väljer att arbeta med denna metod behöver läsa på om det, så de vet vad det går ut på.  Under den Globala dagen (personlig kommunikation, den 19 december 2017) nämnde de att det är en fördel att testa det med de äldsta barnen innan man gör det med de yngre barnen när det ska prövas första gången för pedagogerna eller i barngruppen.

Det jag uppfattade som negativt under detta arbete var att vi behövde redovisa vårt arbete via en blogg. Jag kan däremot tänka mig att arbeta med Storyline som arbetssätt i min kommande yrkesroll, men då hade jag valt att till exempel sätta upp dokumentation på en vägg istället för att blogga eftersom barnen kan vara delaktiga i detta.

Under detta arbete är det barn som skapar karaktärerna till Storylinearbetet, men de ska också göra miljön till karaktärerna (Lindberg, 2000). Detta var något jag anser vara viktigt och en positiv sak, att barnen får vara med under uppbyggandet av en Storyline. Detta gör även att barnen känner sig delaktiga samtidigt de får ett stort inflytande (Skolverket, 2016) i alla händelser, men speciellt under uppstarten av arbetet.

Litteraturlista

Falkenberg, C & Håkonsson, E (2004) Storylineboken Handbok för lärare. 1. uppl. Malmö:

RUNA

Lindberg, E. (2000). Storyline: den röda tråden. Solna: Ekelund.

Sverige. Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket.

Min reflektion - Anneli Hellner

Arbetet med storyline har både varit intressant och lärorik ur flera perspektiv. Jag hade aldrig hört talas om storyline innan och det är alltid kul att prova nya saker. Efter detta grupparbete är storyline ett arbetssätt som jag kan tänka mig att jobba med fler gånger då jag tyckte det var kul men att det även är ett bra sätt att låta barnen intressen komma fram och att de får leda utvecklingen av arbetet (Lindberg, 2000). Genom arbetet har barnen fått testa olika saker så som skapa, diskutera, experimentera, sopsortera, kunskap om återvinning och miljöproblem med mera. Undervisningen har skett både inomhus och utomhus. 

Genom vårt arbetssätt har vi fått med flera delar av läroplanen. Vi skall se till så att de som deltar i verksamheten får en rolig och lärorik upplevelse, vårt arbetssätt skall vara demokratisk och barnen skall kunna delta aktivt och barnen skall även med hjälp av olika redskap, tekniker och metoder skall barnen få utveckla sin förmåga att skapa (Skolverket, 2016). Under vårt arbete hoppas vi även att barnen utvecklat förståelse och ett intresse för att vi människor, samhället och naturen påverkas av varandra (Skolverket, 2016). Genom vårt arbete har vi kommit i kontakt med ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet vilka är de tre dimensionerna som vi i Sverige pratar om när det kommer till hållbarutveckling (Björklund, 2014).

Själva storylinearbetet i sig tycker jag är ett bra redskap att använda sig utav i verksamheten. Jag anser att för att ett sådant här arbetssätt skall funka bra så krävs det att man använder sig utav storylinsarbete ofta och inte vid enstaka tillfällen. Ju mer man använder sig utav det desto bättre blir man på det. Det som varit svårt tycker jag har varit att vi varit tvungna att vara både pedagoger och barn men förstår att det inte går att lösa på något annat sätt under dessa få veckor.

Referenser

Björklund, Sanne (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Lindberg, E. (2000). Storyline: den röda tråden. Solna: Ekelund.

Sverige. Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Skolverket

Min reflektion: Irem Agaoglu

Att arbeta med en Storyline anser jag har varit ett intressant och lärorikt arbetssätt då tanken med en Storyline är att följa barnens intresse och låta dem leda arbetet (Lindberg, 2000). Eftersom vi fokuserade på hållbar utveckling medan vi arbetade med Storyline fick vi även in många olika sidor av vad en hållbar utveckling innebär när det gäller ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Jag, som blivande förskollärare, ser hur ett arbete på detta sätt kan gynna förskolebarn även inom andra områden då det är de som ska leda arbetet och berättelsen framåt. Skolverket (2016) och Ärlemalm-Hagsér (2012) lyfter fram att det är betydande för barn att få känna att de blir sedda och hörda och att deras åsikter betyder något, men även att de får ett inflytande över sitt eget lärande och kan komma med förslag om vad de vill arbeta med med mera. Björklund (2014) menar att detta är ett idealiskt sätt att arbeta på då även vi pedagoger glömmer bort hur viktigt det kan vara att forska i det man inte har kunskaper inom.

När vi skulle börja med vårt Storylinearbete kom vi snabbt fram till att vi ville arbeta med havet och hur plast och skräp påverkar havet. Vi arbetar i nutid, men talar om hur det påverkar vår miljö i framtiden om det fortsätter att skräpas ner. Det skapades en havsmiljö, men också en del djur som bor i havet och olika händelser uppstod under arbetets gång. På så sätt skulle barnen arbeta med att lösa de problem som uppstod för att händelsen skulle kunna fortsätta. I dessa situationer är det viktigt att lyssna på alla barnens förslag för att de sedan ska kunna komma fram till vilken metod de vill prova först. Att göra på detta sätt innebär enligt Skolverket (2016) att barnen får lära sig hur det är att ta beslut demokratiskt, men de lär sig även att leka fram kunskapen genom att bland annat deras fantasi, problemlösning och samarbetsförmåga ökar.

En sak jag anser var en nackdel med detta arbete var att vi skulle agera som både barn och vuxna och att vi skulle göra Storylinearbetet i bloggform. Att arbeta med detta med barn i verkligheten hade förmodligen gett en annan insikt i vad som händer eller vad de vill lära sig och på så sätt kanske hade tagit en annan väg, vilket enligt mig hade gjort själva arbetet mer intressant. Om man sätter upp arbetet på en vägg kan även barnen följa vad de exempelvis har sagt eller gjort för att kunna återkoppla, vilket då innebär att man utgår från barns tankar och idéer eftersom det är efter barnens frågeställningar som arbetet ska fortlöpa (Lindberg, 2000).

Att arbeta med en Storyline är något jag kan tänka mig att använda mig av i framtiden även när det gäller andra områden än hållbar utveckling då jag anser att detta kan vara ett bra sätt för många barn att vilja lära sig mer om något. Björklund (2014) menar att det endast är vår fantasi som kan sätta stopp för vad vi vill lära oss.

Referenser 

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Lindberg, E. (2000). Storyline: den röda tråden. Solna: Ekelund.

Sverige. Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket.

Ärlemalm-Hagsér, Eva (2012). Lärande för hållbar utveckling i förskolan. Kunskapsinnehåll, delaktighet och aktörskap kommunicerat i text. Hämtad 2017-01-10 från http://journals.hioa.no/index.php/nbf/articel/view/417

Min reflektion, Fanny Wingren

Att arbeta med storyline som metod anser jag nu vara en bra metod för arbete med en barngrupp, men i början av vårt arbete tyckte jag att arbetet med storyline verkade rörigt och för mig var det svårt att förstå hur man skulle kunna både planera och strukturera arbetet samtidigt som man följer barnen och låter barnen föra storyn framåt vilket är en grund i arbetet kring storyline (Lindberg, 2000).

Arbetet förs framåt av vad barnen säger, men att det är överraskande händelser som sker tar storyn vidare och därigenom riktar lärandet för barnen (Lindberg, 2000), detta har jag lärt mig mer om hur man gör under arbetet rent konkret. Ett exempel på detta är att vi under vårt arbete tog in krabban i planeringen eftersom barnen pratat om krabbor. Vi ändrade hur vi presenterade händelsen, men resultatet blev densamma. Barn förstår inte på samma sätt som vi vuxna utan de förstår utifrån sina tidigare erfarenheter och vad de upplevt (Pramling Samuelsson, 2011), vilket gör att när vi ska presentera nytt för barnen är det en fördel om vi gör det utifrån vad barnen redan kan och vet.

Under den Globala dagen (personlig kommunikation, den 19 December 2017) fick vi tips om att om man själv är nybörjare med storyline är det bra att testa och upptäcka tillsammans med de äldre barnen på avdelningen eller förskolan och när man som pedagog kan det så kan man även starta upp en storyline med de yngre barnen, vilket är något jag kommer bära med mig inför framtida arbetssätt.

Jag har utöver arbetssättet med storyline lärt mig mycket om plaster i havet och hur man kan arbeta för en giftfri förskola genom att till exempel minska plastanvändningen på förskolan (Naturskyddsföreningen, 2014).

En sak som jag reflekterat över under detta arbetet är att det bitvis varit ganska svårt att utföra arbetet i grupp när vi samtidigt skulle dokumentera det vi gjorde på bloggen. Det krävdes mycket av oss alla för att se till att alla tog del av allt som hände då vi inte alltid satt på samma plats och planerade eller skrev. Detta ordnande också upp sig efterhand som vi kände oss tryggare i vad vi gjorde.

Referenser:

·         Lindberg, E. (2000). Storyline: den röda tråden. Solna: Ekelund.

Naturskyddsföreningen (2014). Operation Giftfri Förskola: Var med och avgifta barnens vardag. Hämtad 2017-01-11 från http://www.naturskyddsforeningen.se/vad-vi-gor/miljogifter/giftfri-forskola

Pramling Samuelsson, I. (2011). "Why We Should Begin Early with ESD: The Role of Early Childhood Education." IJEC 43: 103–118.

Min reflektion: Linda Bark

Reflektion om Storyline som pedagogisk metod och mitt egna lärande!

Arbetet med bloggen och storylinearbetet har varit nytt för mig, men givande och gett mycket nytänk hur man kan arbeta. Våra tankar med bloggen var att skapa lärandetillfällen efter barnens intressen. Där man har kunnat lära sig på ett kreativt sätt om hållbar utveckling och arbetet med framförallt havsmiljön och livet där i och dess betydelse det har när detta blir exempelvis nedskräpat.

Jag tror att ett sådant här arbete inte bara ger barn ny kunskap utan även oss vuxna, när vi tillsammans upptäcker saker (Storyline.nu). Där barnen är de som styr vart vi hamnar i vårt fortsatta arbete med storyline även om vi vuxna kan gå in ställa nyckelfrågor för att leda arbete ibland mot något speciellt. Barnen har utifrån Björklund (2014) genom demokrati fått påverka de olika lärandetillfällena och hur den fortsätta berättelsen kommer fortgå.  Där den röda tråden som växer fram under arbetes gång ska finnas och är viktig för berättelsen som blir, och för att få liv i berättelse bör det hända lite spännande saker ibland som jag som blivande pedagog kan arrangera (Storyline.nu). Detta vilket vi gjorde när någon karaktär fastnar i ett nät och en annan hittar inte sin familj och så vidare. På detta sätt anser jag att barnen inte blir passiva i ett sådant arbete utan är själva aktivt deltagande, problemlösare där de är delaktiga och bestämmer där deras tidigare erfarenheter och kunskaper tas tillvara på, vilket också framgår i målen och riktlinjerna i Läroplanen att vi ska jobba mot (skolverket, 2016). 

Karaktärerna man skapar är gjorda i enbart återvunnet material, vilket är tanken kring att jobba med att bland annat återvinna material i temat hållbar utveckling.  Själva skapandet av karaktärerna är utifrån läroplanens mål och riktlinjer en fördel för barnen när de får utveckla sina förmågor att skapa, bygga och konstruera med hjälp av de olika teknikerna som framgått i bloggen (Skolverket, 2016). När barnen har skapat sina egna karaktärer anser jag att detta blir en större meningsfullhet för barnen och en hjälp när de ska koppla ihop saker och ting, och kan då använda sig av karaktärerna.

Jag har själv utvecklats i arbetet med storyline i att bli medveten om valen vi gör och hur detta påverkar vår planet, där jag också som pedagog måste vara lyhörd i arbetet med barnen och storyline genom att vara flexible när jag tar del av barnens tankar och idéer.  Ett nytt pedagogiskt redskap som kommer hjälpa mig i min framtida yrkesroll, som inte enbart behöver vara inom tema hållbar utveckling, utan kan användas i flera olika områden och teman. Ett arbetssätt som är öppet och man kan arbeta med sina värderingar och normer. Där vi tillsammans kan ställa frågor och diskutera, men för den delens skull ska jag som pedagog inte indoktrinera barnen. Med detta menar jag utifrån Björklund (2014) att jag inte ska stå och säga vad som är rätt eller fel utan förklaring till varför. Utan att vi arbetar tillsammans och skapar en förståelse till varför man gör som man gör, där vi kan ha öppna diskussioner kring vad som kan vara rätt eller fel för exempelvis vår havsmiljö, planet eller liknande. En liten synpunkt utifrån uppgiften från lärare är att själva storyline arbetet är med påhittade barn, att barnen är vi själva vilket gör att vi formar arbetet utan att det egentligen är barn med. När barn är med kan arbetet gå hur som helst och allt beror på gruppen, intresse, erfarenheter och ålder med mera. Så därför känns det som att det hade gett mer lärande i alla fall för mig om man hade fått pröva praktiskt på en riktig barngrupp. Vet att tiden inte räcker till för detta. Men det hade givetvis gett mer i själva lärandet och hur processen kan gå till mer verkligt i storyline arbetet, då man också bland annat hade fått träna på att vara lyhörd och anpassa arbetet efter barnen.

Litteraturlista

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Storyline (u.å) hämtad 2017-01-09 från http://storyline.se/om-storyline

Sverige. Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Skolverket.

Havets Hus Händelse 6

Studiebesök på Havets Hus

När vi planerade och undersökte hur vi skulle kunna avsluta vårt arbete med storyline på ett tydligt och intressant sätt kom vi överens i arbetslaget om att åka till Havets Hus för att titta på havsdjuren och deras miljö med barnen. Deras utbud passade vårt arbete och att utställningen av djuren var lagom stor gjorde att vi kunde besöka dem under en förmiddag. Som besökande barngrupp från förskola/skola kunde man få en rundvisning med utbildad personal från Havets Hus som berättar om djuren och deras livsmiljöer, föda och andra grundkunskaper som varje art har. Där fanns även möjligheter att få komma nära och även få röra vissa djur och möjligheter till att ställa frågor till en kunnig person inom området. Givetvis var detta något vi valde gemensamt med barnen för vårt besök på Havets Hus.

Innan man åker iväg på ett studiebesök rekommenderar Björklund (2014) i sin bok att man bör ha ett planeringsmöte med arbetslaget om vad syftet med besöket är, men även om de praktiska sakerna som till exempel hur man tar sig till platsen vad det finns för möjligheter på platsen och givetvis diskuteras barnens säkerhet. Vanligtvis brukar vi ta en buss vi bokar via kommunens taxiföretag.Vi ser inte själva transporten till Havets Hus i sig som en distraktion då barnen har varit på studiebesök tidigare och därmed är det inte en upplevelse i sig att lämna förskolan för att göra något. Alla barn på vår avdelning kommer få möjligheten att åka med på besöket då vi informerat föräldrarna i god tid om vad planen för detta är och när det kommer äga rum med mera. Skolverket (2016) lyfter fram att det är viktigt att pedagoger och föräldrar samarbetar och har dialog mellan varandra om det som sker inom och utanför förskolan. 

Vi ville ta reda på vad barnen tagit till sig under tiden vi arbetat med havet och därför planerade vi att barnen skulle få åka på ett studiebesök för att kunna koppla ihop alla delar vi gjort på ett spännande och inspirerande sätt. Vi ville även att barnen skulle se den röda tråden mellan alla aktiviteter och sedan kunna se sambandet till Havets Hus då det är så nära vi kan komma havet och hur det verkligen ser ut. Kanske får de träffa våra nyfunna vänner, kanske ser vi några fiskar som Torsten eller krabban Berta. Att få kunskaper om naturens egenskaper gör att man blir nyfiken och därmed skapar en förståelse för ens egen delaktighet i naturens kretslopp (Sellgren, 2009).

Planen är att vi kommer åka buss till Havets Hus som nämnts ovan då det tar längre tid att gå dit och för att få mer tid där. Att åka buss innebär att vi hinner tillbaka till när barnen vanligtvis äter lunch då det endast blir en fruktstund under studiebesöket. När vi väl är på plats på Havets Hus har personalen där planerat rundturen för oss vilket förhoppningsvis blir givande för barnen då det blir nya personer att lyssna på som är sakkunniga inom området. Vi har sedan planerat in själva att återsamlas på en bestämd plats där vi kommer äta frukten och under tiden sammanfattar vad vi hört och fått uppleva under detta arbete för att därefter gå runt på egen hand och titta på utställningen. Under fruktstunden var den som visade oss runt kvar för att kunna svara på frågor som kom upp under tiden vi pratade. Vi pedagoger gick även runt och pratade med barnen när det var fri tid att gå och titta på det de ville.

De saker som de hittade som likheter till vårt hav var:

• ·    Massor med skräp hos fiskarna till exempel en halv båt, något som såg ut som en hammare, glasflaskor, krukor och plaströr. Barnen sa att de hade massor med skräp i deras hav en dag och då hade de burkar och plast med mera.
• ·    En bläckfisk som var liten och barnen tyckte att den såg lila ut och den såg inte ut som vår bläckfisk. Men alla tyckte inte att det såg ut som en bläckfisk då några barn tyckte att det såg ut att vara en levande snäcka.  
• ·     Krabbor nästan över allt i olika storlekar och färger. En av dessa krabbor tyckte barnen hade likadan färg som vår krabba har, men formen på den krabban var inte likadan då barnen sa att den hade massor med taggar och jättelånga ben och då är den farlig för den har taggar.
• ·       En sak som de alla var överens om och var exalterade över var att de hittade en kräfta som de sa bodde i ett plaströr. Det var som vår bläckfisk som bodde i ett chipsrör.  
• ·      Det fanns olika renligheter på vattnet på Havets Hus och det såg några av barnen, exempelvis att det var mindre vatten och större växter i ett akvarium och att vattnet där inte var lika rent som i akvariet med mycket vatten, mindre växter och även några djur i. Barnen sa att de har renat vatten på förskolan för att vattnet var smutsigt men behövde bli rent för djuren skulle må bra. Barnen diskuterade att de varit med och renat vatten på förskolan och barnen tycker att de på Havets Hus skulle rena det vattnet som var smutsigt. Vi pedagoger ställde barnen en följdfråga i den situationen om det kanske skulle vara så för att de fiskar som bor där ville bo precis som bläckfisken Ingvar som inte hade så mycket problem med skräpet. Barnen svarade att det blir ju mörkare och att de kan de tappa bort varandra som Torsten gjorde med sin familj. Vi frågade istället den som visade runt oss på Havets Hus och svaret blev då att en del fiskar lägger sina ägg där det är grunt vatten och då är det för det mesta grumligare vatten som kan se ut att vara smutsigt vatten och det är till för att skydda äggen och fiskbäbisarna när de sedan kommer ut ur sina ägg (fakta finns på Havets Hus).  

De saker som de hittade som skilde sig från vårt hav var:

• ·     Barnen såg att det var små hajar och benämnde dem även som små hajar, men alla barn såg inte att det var hajar utan de hade kunnat tas som en fisk också.
• ·     När vi fick en rundvisning sa barnen att det är väldigt många fiskar här och det var ingen som såg likadan ut som vår fisk. Barnen fick även känna på en fisk och den tyckte några var len, några tyckte den var slemmig och några tyckte den var kall. Och så kändes inte vår fisk heller.
• ·    Vi hade en sköldpadda i vårt hav, men jag har inte sett någon säger många barn till oss pedagoger och några barn pratade om det med varandra. De gissade att den var och vilade någonstans.
• ·    Något som barnen pratade om var att de fanns taggiga stenar i deras vatten på Havets Hus och det fanns massor med gräs i vattnet också. Vi hade lite gräs i vårt hav, men vi hade inte några taggiga stenar. Vi pedagoger berättade för barnen att de taggiga stenarna heter sjöborrar. Detta var även en av sakerna som de fick känna på och barnen tyckte den var len och några andra tyckte den var slemmig eller hård.
• ·     Vi pratade också om att det inte syntes till någon dykare eller någon annan människa som pratar och förstår djuren utan det verkar enbart vara vår dykare David som kan göra det.
• ·    Barnen lägger även märke till att ingen fisk simmar ensam som vår fisk Torsten gjorde utan de har minst en kompis att simma med. Det tycker barnen är bra för man känner sig så ensam annars, som om man inte har någon att leka med om man vill det.

Barnen sa till skötarna att de borde städa mer där fiskarna bor för att de ska ha det bra och för att de tyckte att det fanns mycket skräp där, vilket fiskarna inte mår bra av då de kan fastna eller bli dåliga om de äter det. Skötaren som visade runt tackade så mycket för att vi var uppmärksamma på detta och sa att de skulle se över det, men att vissa klimat- och vattenbestånd ser ut så då vissa arter gillar lite grumligare vatten. Det behöver nödvändigtvis inte betyda att vattnet är smutsigt med skräp utan kan innebära att det innehåller lite mer sand och lera. Precis som oss människor gillar även fisken att bo i olika miljöer. Personalen berömde även barnen för deras fina insats på stranden dem gjort vid sin förskola och berättade för dem att de gör stor skillnad för fiskarna där ute. De ska fortsätta med detta kanonjobb de gör och att vi gärna får hälsa på igen.

Det är viktigt att vi pedagoger lyssnar på vad barnen har att säga och att vi respekterar deras åsikter, som till exempel att ett barn tyckte sjöborren såg ut som en taggig sten. En av de olika rättigheter barnen har är att vi ska respektera dem för deras intressen och funderingar, men även för vilka beslut de tar (Engdahl, Karlsson, Helleman & Ärlemalm-Hagsér, 2012). 

Under tiden rundvisningen pågick fotade vi pedagoger för att ha som dokumentation och för att barnen ska kunna ha och titta på senare på förskolan. Vi skrev även ner under fruktstunden allt som barnen pratade om för att vi skulle kunna komma ihåg allt de sa, men även för att föräldrar ska få veta vad barnen sagt. Vi dokumenterade också för att vi ska kunna ha något att återkoppla till vid senare arbeten och för att eventuellt se framsteg i barnens utveckling om hållbar utveckling och alla arter och djur vi lärt känna. Under sammanfattningen fick barnen berätta om sina nya kunskaper och känna att de har deltagit i allt, men också fått ha inflytande i hur vi skulle lösa problem och få bestämma en del om hur vi ska göra vissa saker som exempelvis att skapa karaktärerna eller när de fick gå runt fritt på Havets Hus. Det är viktigt att barnen känner att de får ha ett inflytande och vara delaktiga (Sellgren & WWF, 2009; Engdahl et al, 2012; Skolverket, 2016).

I planeringen av storyline satte vi upp ett läroplansmål för studiebesöket och det var att barn tillägnar sig och nyanserar innebörden i begrepp, ser samband och upptäcker nya sätt att förstå sin omvärld (Skolverket, 2016. S.10). Detta kan man se att barnen har uppnått då de berättar saker både under fruktstunden och under den fria stunden som tydligt visar på att de har fått ett större ordförråd, men även en förståelse för vad vissa ord betyder, vilket också bekräftar att de fått nyanserad och ökad förståelse för de begreppen vi pratat om under detta arbete. Barnen har även fått se på ett så realistiskt sätt som möjligt hur det ser ut i haven och fått veta vad de kan göra för att hjälpa till med att hålla rent. De har ökat sin förståelse för omvärlden då vi inte enbart pratat om hur det ser ut hos oss på förskolans strand och havet där, vi har även pratat över lag om hur det ser ut i haven då de kan hitta samband att så här är det ungefär i alla haven och att alla kan göra något. Det vi gör tillsammans på förskolans närmiljö är ett stort steg i rätt riktning mot en hållbar utveckling.

 
 
 
(Alla bilderna har jag personligen tagit på ett eget besök på havets hus)

Bilder från vårt "rena vatten" experiment

Material

Startvatten-Förorenat

Första filtreringen.

Såhär såg vattnet ut efter 2:a filtreringen.

Vattnet kokar tillsammans med salt.

Slutgiltigt resultat och vattnet som är kvar.

Förorenat vatten, Händelse 5

I vårt fortsatta arbete med havet kommer vi att komma in på förorenat vatten. Barnen har sedan arbetet med skräp i havet kommit in på olika typer av vatten. Vattnet vi dricker är genomskinligt, men vattnet i havet går inte alltid att se igenom. Barnen kommer återigen in på att havets vatten är ganska mörkt och kallt. Detta vill vi som pedagoger ta vara på och har kommit fram till att vi tillsammans med dykaren David ska ta reda på mer. Vi tar återigen fram dykaren Davids påse, men denna gång är han inte själv. Han introducerar barnen för fisken Torsten. Ett av barnen blir lite rädd för Torsten då han verkar så arg. Dykaren David förklarar att Torsten har tappat bort sin familj och sina vänner. Vattnet har blivit förorenat, det är så smutsigt att man inte längre kan se under ytan. Vi måste hjälpa honom säger barnen. David frågar om barnen har någon idé på hur vi kan hjälpa Torsten och barnen börjar fundera. Ett av barnen säger att vi kan ta bort det smutsiga vattnet och fylla på nytt, medan en annan menar att havet är för stort. Vi börjar med en öppen diskussion tillsammans med barnen för att först försöka ta reda på vad som orsakar smutsigt vatten och om det går att rena. 

Vi pedagoger har förberett oss genom att ta reda på mer om föroreningar i havet. http://www.greenpeace.org/sweden/se/hav/Fororeningar/, här listas några av de föroreningar som förekommer i våra hav. De pratar bland annat om oljeutsläpp, giftiga kemikalier, plaster och övergödning. De allra högsta miljögifterna hos levande organismer noteras vanligen i däggdjur och fåglar som livnär sig på fisk eller andra djur i vattenmiljö. Detta påverkar även oss människor i andra hand, då vi äter fisken som har utsatts för miljögifter. 

Ett av barnen har hört hemma hur de pratar om oljeutsläpp i havet, att stora båtar tar med sig olja till havet och släpper den där. Fisken Torsten undrar varför de skulle göra något sådant, tänker de inte på oss undrar han. Barnet svarar att de kanske inte vet att ni mår dåligt av olja. Men tänk om vi inte skulle hälla mer olja i havet då, kommer det bli bra då undrar ett annat barn. David förklarar för barnen att oljan inte är den enda anledningen till varför havet är smutsigt, men att det hade varit en bra sak att göra för att hjälpa havet och dess individer. För att ta reda på om det går att rena vatten ska vi tillsammans med David och Torsten utföra ett experiment. Vi har tagit vår inspiration från Håll Sverige Rents exempelsamling med ett exempel i ur och skur, upptäckarnas förskola. Vi har valt att dela in barnen i fyra stycken grupper, 4 barn i varje grupp. Detta har vi gjort dels för att se om alla får samma resultat, alltså om det är ett pålitligt sätt att rena vatten på och dels för att varje individ ska få större delaktighet i processen.

Vi börjar med en öppen diskussion om vad som kan tänkas behövas, ett barn säger smutsigt vatten, en annan säger sil och ett barn berättar att hon har en moster som fick en bebis och hennes vatten var dåligt för bebisen och då var hon tvungen att koka det innan. Vi utgick ifrån vad barnen sa och skaffade material: En pappersmugg, en nål, salt, bomullstussar, två glas per grupp, smutsigt vatten och en kastrull samt en sked att blanda med. Vi stack hål i pappersmuggarna med en nål för att skapa en sil, barnen fick själva gå ut och smutsa ner gruppens vatten, sedan satte vi pappersmuggen på det andra glaset och la en bomullstuss över hålen och till sist hällde vi i det smutsiga vattnet (steg 1). Då experimentet är tidskrävande har vi valt att dela upp det i tre steg. Steg 1: Sker på morgonen innan barnens utevistelse, detta då det tar tid för vattnet att rinna igenom bomullstussen och hålen. Steg 2: Upprepa steg 1, detta sker när barnen kommer in från utevistelsen och innan lunchen. Steg 3: Samla ihop gruppernas vatten och koka det. Detta sker innan mellanmål då verksamheten tillåter det eftersom inga barn går hem innan kl. 14. Vi har även valt att behålla en grupps steg 2 för att jämföra med det slutgiltiga resultatet av steg 3. 

”/.../ utvecklar sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen /.../”, Skolverket, 2016. Detta är ett av målen i läroplanen som kan kopplas till vårt experiment. Barnen ser sambandet i naturen då skräp och föroreningar i detta fall representeras av smutsigt vatten. De lär sig hur djur och natur påverkas och även om rening och kokpunkter med mera. 

Inför gruppindelningen drog vi lappar om vem som skulle vara i vilken grupp för att barnen ska få delta i nya gruppkonstellationer. Barnen påbörjade experimentet och tog sitt glas med vatten för att gå ut och smutsa ner det. Barnen fortsatte sedan med steg 1. Allteftersom steg 1 och 2 fortlöpte blev barnen mer och mer intresserade av vad som skulle hända. De uppmärksammade också att mycket vatten försvann under tiden. När steg 1 och 2 var klara visade ett av barnen alla bomullstussar vi använt och började trycka på de, det kom en stor mängd vatten från de och då förstod barnen att bomullen hade sugit åt sig smutsen, men även en del av vattnet. Det var nu dags för steg 3 och barnen väntade spänt runt spisen. Då mycket av vattnet redan var borta ville vi spara så mycket som möjligt därför valde vi att koka med lock på. Efter en stund märkte barnen att det bubblade i kastrullen och vi lyfte försiktigt på locket. Färgen på vattnet var i stort sett densamma som innan och vi valde då att prova att koka vattnet med salt i. Vi märkte nu att vattnet försvann snabbare än innan och lämnade saltrester på kanterna och i vattnet. Slutresultatet blev att vattnet var renare än när vi började, men det blev aldrig helt rent.

WWF (2016, http://www.wwf.se/wwfs-arbete/hav-och-fiske/hav-i-varlden/1133371-havet-som-forsorjning) pratar om att ekosystemen i havet upprätthåller den normala vattenkvalitén i havet. Detta kan liknas vid våra försök att rena vårt smutsiga vatten då vi försöker återfå den vattenkvalité vi började med. Vi lyckades inte helt med vårt experiment, men vi såg att det finns möjligheter att rena vatten. Vi avslutade med en återsamling med hela barngruppen och undrade vad det var som hände med resten av vattnet och hur vi hade kunnat få vattnet renare än vad vi fick. Barnet som tryckte ihop bomullstussarna förklarade att de sög åt sig smuts, men även mycket vatten, därför försvann väldigt mycket. Barnen såg också att efter varje filtrering blev vattnet renare och renare, deras förslag blev därför att vi hade kunnat göra det fler gånger och då tror de att vattnet hade blivit rent till slut. Ett av barnen insåg också att hur mycket smuts det är i vattnet spelar roll, ju mindre smuts desto lättare att göra rent. 

”/.../respekt för allt levande och omsorg om sin närmiljö/.../”, Skolverket,2016. Torsten blev nu gladare efter barnens försök att rena vatten, han kommer nu tillsammans med dykaren David återvända till havet och fortsätta sitt sökande efter sin familj och sina vänner, han är nu mer hoppfull om att hitta dem. 

Vår förhoppning är nu att barnen blir mer uppmärksamma på hur föroreningar och smuts kan påverka levande organismer och även hur de ska förebygga detta med hjälp av omsorg och förståelse för andra och sin närmiljö.