Min reflektion: Irem Agaoglu

Att arbeta med en Storyline anser jag har varit ett intressant och lärorikt arbetssätt då tanken med en Storyline är att följa barnens intresse och låta dem leda arbetet (Lindberg, 2000). Eftersom vi fokuserade på hållbar utveckling medan vi arbetade med Storyline fick vi även in många olika sidor av vad en hållbar utveckling innebär när det gäller ekonomisk, social och ekologisk hållbarhet. Jag, som blivande förskollärare, ser hur ett arbete på detta sätt kan gynna förskolebarn även inom andra områden då det är de som ska leda arbetet och berättelsen framåt. Skolverket (2016) och Ärlemalm-Hagsér (2012) lyfter fram att det är betydande för barn att få känna att de blir sedda och hörda och att deras åsikter betyder något, men även att de får ett inflytande över sitt eget lärande och kan komma med förslag om vad de vill arbeta med med mera. Björklund (2014) menar att detta är ett idealiskt sätt att arbeta på då även vi pedagoger glömmer bort hur viktigt det kan vara att forska i det man inte har kunskaper inom.

När vi skulle börja med vårt Storylinearbete kom vi snabbt fram till att vi ville arbeta med havet och hur plast och skräp påverkar havet. Vi arbetar i nutid, men talar om hur det påverkar vår miljö i framtiden om det fortsätter att skräpas ner. Det skapades en havsmiljö, men också en del djur som bor i havet och olika händelser uppstod under arbetets gång. På så sätt skulle barnen arbeta med att lösa de problem som uppstod för att händelsen skulle kunna fortsätta. I dessa situationer är det viktigt att lyssna på alla barnens förslag för att de sedan ska kunna komma fram till vilken metod de vill prova först. Att göra på detta sätt innebär enligt Skolverket (2016) att barnen får lära sig hur det är att ta beslut demokratiskt, men de lär sig även att leka fram kunskapen genom att bland annat deras fantasi, problemlösning och samarbetsförmåga ökar.

En sak jag anser var en nackdel med detta arbete var att vi skulle agera som både barn och vuxna och att vi skulle göra Storylinearbetet i bloggform. Att arbeta med detta med barn i verkligheten hade förmodligen gett en annan insikt i vad som händer eller vad de vill lära sig och på så sätt kanske hade tagit en annan väg, vilket enligt mig hade gjort själva arbetet mer intressant. Om man sätter upp arbetet på en vägg kan även barnen följa vad de exempelvis har sagt eller gjort för att kunna återkoppla, vilket då innebär att man utgår från barns tankar och idéer eftersom det är efter barnens frågeställningar som arbetet ska fortlöpa (Lindberg, 2000).

Att arbeta med en Storyline är något jag kan tänka mig att använda mig av i framtiden även när det gäller andra områden än hållbar utveckling då jag anser att detta kan vara ett bra sätt för många barn att vilja lära sig mer om något. Björklund (2014) menar att det endast är vår fantasi som kan sätta stopp för vad vi vill lära oss.

Referenser 

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. (1. uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Lindberg, E. (2000). Storyline: den röda tråden. Solna: Ekelund.

Sverige. Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket.

Ärlemalm-Hagsér, Eva (2012). Lärande för hållbar utveckling i förskolan. Kunskapsinnehåll, delaktighet och aktörskap kommunicerat i text. Hämtad 2017-01-10 från http://journals.hioa.no/index.php/nbf/articel/view/417