Min reflektion- Elin Larsson

                                                    Reflektion-Storyline

Lindberg (2000) pratar om Storyline-arbetet som ett arbetssätt för barnen. Barnen ligger i fokus och det är deras idéer och tankar som för arbetet framåt. Han pratar också om hur viktig den röda tråden är både för arbetets gång men även för barnens förståelse för hur saker och ting hänger samman.

Detta arbetssätt var till en början svårt då vi i stort sett skulle börja med en färdig planering av hur allting skulle se ut och gå till. Jag anser också att det var svårt att komma in i hur vi skulle färdigställa storylinen ur barnens perspektiv. Det gav sig med tidens gång och ju längre in i arbetet man kom desto mer förstod man. 

Jag skulle rekommendera detta arbetssätt och kunna tänka mig att använda mig av det själv i framtiden. Då jag under tidens gång har fått tänka som pedagog, arbetsslag och barn har jag blivit intresserad av att se hur det hade fungerat i en riktig verksamhet. När vi jobbar med barn blir det inte alltid som man vill, därför är det omöjligt att färdigställa hela planeringen i början av arbetet då barnen kan styra arbetet åt helt olika håll. 

Skolverket (2016) menar att det är viktigt att barnen i förskolan får möjlighet att lära sig att se samband, förstå och kunna nyansera innebörden av begrepp samt att de kan upptäcka nya sätt att förstå sin omgivning och omvärld på. Detta mål ur läroplanen kan i största mån kopplas till arbetssättet Storyline. Då den röda tråden har en nyckelroll i hela arbetet samt att man utifrån vad barnen säger hittar nya och olika sätt att upptäcka och utforska på. Vår roll som pedagog är att hjälpa till att utföra barnens önskningar och idéer så gott det går. Jag anser att vi som pedagoger kan leda barnen till viss del men måste respektera och lyssna på varje individ. Björklund (2014) pratar om kända och okända kunskaper, hon menar att det är viktigt att inte endast jobba utifrån vad vi vet utan att vi ska våga undersöka det vi inte vet. Detta bör vi att ha i åtanke när vi jobbar med barnen. Barnens frågor baseras inte alltid på vad vi som pedagoger vet utan vad barnens intresse ligger. En del av vårt arbetsuppgift är att möta barnen i deras tankar och om det går ta reda på svaren tillsammans. 

Jag har lärt mig mycket under arbetets gång om hur Storyline fungerar. Hur hade barnen tänkt och vad hade de sagt är frågor som kommit upp under arbetet och genom att behöva tänka både som barn och pedagog  har jag även lärt mig att problematisera och fundera över något som ett barn faktiskt skulle säga. Vi har även i vårt arbete med förorenat vatten ett experiment där slutresultatet inte riktigt blev som vi hade tänkt oss. Min erfarenhet är att detta även sker på förskolan, verksamheten kan vara oförutsägbar, detta beror mycket på hur barnen är och mår under just detta tillfälle när aktiviteten eller samlingarna äger rum. Jag anser att det är viktigt att trycka på att det inte alltid blir som man har tänkt sig, det är en erfarenhet för oss pedagoger men även för barnen. Storyline kan även dokumenteras på olika sätt där man kan välja att involvera föräldrar genom att skapa en blogg som vi har gjort där föräldrar själva kan gå in och ta del av Storylinen eller via collage som de sätter upp på förskolan där föräldrar bjudas in i verksamheten och tittar på. När det kommer till hållbar utveckling har detta varit ett bra sätt att lära sig på. Jag vet mer än jag gjorde när vi började och känner nu att ämnet är ganska intressant och jag kommer definitivt gå tillbaka hit för inspiration. 

                                                       Litteraturlista: 

•    Björklund, Sanne (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
•         Lunneblad, Johannes (2009). Den mångkulturella förskolan :motsägelser och möjligheter. Lund: Studentlitteratur
•      Lindberg, E. (2000). Storyline: den röda tråden. Solna: Ekelund.
•          Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. utg.]). Stockholm: Skolverket