Min reflektion, Victoria

Reflektion

Falkenberg och Håkonsson (2004) lyfter fram att en Storyline består av ämnesarbete, problemlösning och att arbetet inte kretsar runt ett ämne utan man arbetar med det som en berättelse. Barnen ska inte bli instruerade till något utan de blir utmanade i sitt kunnande. Enligt Lindberg (2000) är den röda tråden i Storylinen bland det viktigaste för att barnen ska förstå sambanden mellan alla händelser som man gör, men även att avslutningen av allt är tydligt för barnen. Denna arbetsmetod är enligt Lindberg (2000) ett underlättande inlärningssätt för en del barn då vi utvecklas på olika sätt.

Arbetsmetoden blev tydligare under tiden arbetet var i gång och jag förstod det som att barnen skulle föra det framåt och att pedagogerna ska vara lyhörda på vad barnen säger eller har för idéer. När man har en händelse med barn är det av vikt att pedagogerna tar till sig allt de barnen pratar om och lyssnar på de idéer de kommer med för att kunna gå vidare med arbetet. Det kan vara till exempel som i vårt arbete att barnen började prata om krabbor och detta tog vi till oss och tog in detta i arbetet. Det är något jag kommer ta med mig till framtida arbeten då barnens åsikter, idéer och funderingar är av värde att ta vara på då man kan använda sig av dem tillsammans med barnen i verksamheten (Skolverket, 2016). Det kan till exempel vara när man inte vet vad man ska göra med ett av rummen på förskolan och där man kan fråga barnen hur de önskar att rummet skulle se ut. 

Storyline är något jag inte arbetat med tidigare och anser att det var svårt att förstå till en början då det var svårt att förstå vad det gick ut på. Något jag reflekterade kring var att pedagogerna som väljer att arbeta med denna metod behöver läsa på om det, så de vet vad det går ut på.  Under den Globala dagen (personlig kommunikation, den 19 december 2017) nämnde de att det är en fördel att testa det med de äldsta barnen innan man gör det med de yngre barnen när det ska prövas första gången för pedagogerna eller i barngruppen.

Det jag uppfattade som negativt under detta arbete var att vi behövde redovisa vårt arbete via en blogg. Jag kan däremot tänka mig att arbeta med Storyline som arbetssätt i min kommande yrkesroll, men då hade jag valt att till exempel sätta upp dokumentation på en vägg istället för att blogga eftersom barnen kan vara delaktiga i detta.

Under detta arbete är det barn som skapar karaktärerna till Storylinearbetet, men de ska också göra miljön till karaktärerna (Lindberg, 2000). Detta var något jag anser vara viktigt och en positiv sak, att barnen får vara med under uppbyggandet av en Storyline. Detta gör även att barnen känner sig delaktiga samtidigt de får ett stort inflytande (Skolverket, 2016) i alla händelser, men speciellt under uppstarten av arbetet.

Litteraturlista

Falkenberg, C & Håkonsson, E (2004) Storylineboken Handbok för lärare. 1. uppl. Malmö:

RUNA

Lindberg, E. (2000). Storyline: den röda tråden. Solna: Ekelund.

Sverige. Skolverket (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. ([Ny, rev. uppl.]). Stockholm: Skolverket.