Sopsortering, Händelse 4.

Denna aktivitet tar mer avstamp i vårt tema om hållbar utveckling och de tre olika dimensionerna ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet (Björklund, 2014). Idag fortsätter vår Storyline genom att barnen ska få kunskap och utveckla ett intresse (Skolverket, 2016) i återvinning och en vilja att källsortera det som de hittade under föregående aktivitet vid havet. Det barnen hittade då var mycket plast (plastpåsar, flaskor, skruvkorkar), bollar, cigarettfimpar, metall (burkar, kapsyler, folie, spikar, rör, galler från engångsgrillar), glas i olika former och olika sorters kartonger. Vi hittade även batterier och tidningar.

Vår tanke med aktivitet nummer fyra är att barnen ska lära sig hur man återvinner, alltså hur man sorterar olika material och vad man kan återanvända. Skräpet som barnen hittade när de var på stranden ska nu sorteras i olika lådor på förskolan för att avslutningsvis lämna det på en återvinningsstation. På lådorna finns det olika bilder av olika material som pedagogerna har förberett för att barnen ska kunna sortera det de har hittat. Barnen kommer att få sortera skräpet i helgrupp, men att gå till återvinningsstationen kommer att göras i halvgrupp för att barnen ska få en så inlevelsefull upplevelse som möjligt. Lindberg (2000) nämner att det är viktigt att utgå från barnens erfarenheter för att Storylinearbetet ska kunna fortlöpa.

I början av aktiviteten kommer dykaren Davids påse fram och han besöker barnen för att introducera dem för hur man sorterar och vad som går att sortera, men även för vad som är hållbart eller inte. Barnen får denna gång träffa dykaren i ett annat rum än de är vana vid eftersom en pedagog förbereder aktiviteten genom att ställa fram lådor som barnen ska sortera sopor i.

David berättar att han inte fann det roligt att det var så mycket skräp i havet, vilket bläckfisken Ingvar inte höll med honom om eftersom han tycker om sitt nya hem. Dykaren David frågar barnen hur man kan göra för att skräpet inte ska hamna där igen. Några barn svarar att man kan slänga skräpet i en soptunna istället för att slänga det på marken eller att om man slänger det på marken så kan det blåsa i vattnet och sen sjunka ner till botten och så. Jag hör två barn diskutera mellan sig själva om att man kanske kan lämna skräpet på en plats där man sorterar dem så som de gör hemma och frågar David vad han tycker om barnens idé. Han berättar att barnen har en bra idé för det är precis vad han också har tänkt att man kan göra och frågar barnen vad det är man sorterar och hur man gör det. Barnen svarar att plast, papper, burkar, flaskor med mera är bra att sortera, men speciellt plast eftersom bland annat fiskar och sköldpaddor kan fastna och inte kommer loss.

Syftet med att dykaren David frågar barnen om detta är för att de ska bli intresserade, få nya erfaranden och vilja sortera skräpet som de hittade på stranden och havskanten. Genom att de får svara på frågorna som David ställer dem får de vara delaktiga och berätta det de lärt sig, vilket även stärker deras självkänsla (Sellgren, 2009 & Skolverket, 2016).

Dykaren David har denna gång med sig de olika symbolerna som man kan se på containrarna på en återvinningsstation. David frågar barnen om de känner igen dessa material och barnen berättar vad de ser. Barnen utbrister glatt: ”Papper! Plastpåsar! Batterier! Tidningar! Glas!”. Ett barn frågar vad de ska göra med dessa symboler när pedagogen som har förberett för aktiviteten kommer in i rummet. Då berättar han att barnen ska få placera dessa symboler vid lådor som han har fått hjälp att placera i det rum där de vanligtvis brukar träffa honom. Han säger även: ”Jag önskar att ni kan hjälpa mig att sortera det ni har hittat och jag undrar om ni kan hjälpa mig att lämna skräpet på en återvinningsstation sedan?”. Barnen vill mer än gärna hjälpa David med sin önskan och vi tackar David för hans besök för denna gång. Tillsammans får några av barnen placera ut de symboler vi har fått och några barn får hämta det som vi har hittat på stranden.

När den första gruppen med barn var på en återvinningsstation för att lämna det sorterade materialet sa ett barn att det är bra att använda det man har så länge som möjligt och sen lämna det på rätt plats när det är trasigt eller inte går att använda längre. Detta är även något som Björklund (2014) nämner, att det är bra att återvinna och återanvända i den mån det går eftersom det är både ekonomiskt och ekologiskt hållbart att återvinna så mycket som möjligt. Att barnen nämner något sådant innebär för oss pedagoger att de har fått nya kunskaper med sig från både denna, men även tidigare aktiviteter.

När den andra gruppen med barn var på återvinningsstationen diskuterades det livligt om att det är viktigt att sortera skräpet man har hemma för att det inte ska skada djuren som finns i havet om det hamnar där. Barnen pratade även om huruvida man ska plocka upp skräpet som ligger på gatan eller stranden och här var vi pedagoger mer aktivt deltagande i diskussionen. Jag nämnde för de barn som gick med mig att det kan vara bra att vara försiktig när man plockar skräp ute och att man kanske inte ska göra det utan en vuxen med eftersom det kan finnas farliga sopor också. Ett barn svarade att det kan finnas glas som man kan skära sig på och kort därefter sa ett annat barn att man också kan skära sig på metallburkar om man inte är försiktig. Jag upplyste dem även att man får vara försiktig när man plockar till exempel raketer och cigaretter eftersom dessa också kan vara farliga.

Vi kunde se att båda barngrupperna sammankopplade aktiviteten vi hade gjort på förskolan även på återvinningsstationen då de uppmärksammade att symbolerna var likadana både på våra kartonger och på containrarna på återvinningsstationen. På så sätt har de visat att de har fått kunskap och förståelse för hur man kan återvinna för en hållbar miljö. Skolverket (2016) lyfter fram att kunskap kan komma ges i olika former, bland annat genom information och utövande vilket är något barn får genom leken eftersom de drivs framåt och alltid är kunskapssökande.

Då ett av målen i vår läroplan är att förskolan ska ge barn en insikt i hur man kan bidra till en bättre miljö både nu och i framtiden (Skolverket, 2016) har vi pedagoger valt att aktivt delta i att plocka skräp, sortera den och sedan lämna den på en återvinningsstation. Genom att göra på detta sett har vi sett att barnen har fått en förståelse för hur man kan gå tillväga på ett enkelt sätt, genom att lägga likadant material i samma låda.